Förvirringen är total!

Ja, jösses, nu blommar det, ja inte på riktigt då, men man brukar ju säga så...
Förra veckan var jag på intervju tför en förskolärartjänst i Gnosjö, var väl kanske inte jätteimpad av mig själv, men det var en förskola som verkade rätt intressant. I samma veva skickade jag inte jobbansökan till två jobb här i Gislaved.
Igår ringde rektorn från Gnosjö och meddelar att jag får den tjänst jag var mest intresserad av om jag vill ha den, löeförhöjning o allt...
Så då mailar jag rektorn här i Gislaved för att höra om jag alls är med i funderingarna och en liten stund senare så blir jag uppringd, de vill ha mig på intervju...Jag Vet att det inte är klart med jobb bara för att man får komma på intervju, men det är ju en bit på vägen, till ett jobb på en skola. Visserligen ett fritidspedagogjobb, men det är ju på en skola!!
Så jag tackade helt enkelt nej till jobbet i Gnosjö så nu hoppas jag minsann på att jag gör mitt bästa...
Klockan är nu 10:10 och kl 11 ska jag vara på intervju...tjohej!

Samtidigt så sitter jag här och väntar på att vår hantverkare ska komma, vi har ju fortfarande massor kvar att göra...
Jag känner att jag är inte alls nöjd med tillvaron just nu, vilket är ganska sorgligt, det är ju meningen att detta ska vara jättekul, nytt hus, nytt liv, allting nytt...men det är väl just det...allt är nytt...
Det är inte helt underbart att slita upp sig själv med rötterna från en ganska stadig grund, till att försöka få fotfäste på en hal bergssida...
Jag räknade efter nu, jag har bott nerpackad i lådor sen i maj...ja nästan tidigare. Det är ett halvår, är det konstigt att man börjar lösas upp i limningen emellanåt?
Jag saknar mina vänner i Halmstad så det nästan gör ont, även mina goa gubbar i musikkåren!
Det tråkigaste är ju att det sliter på mitt o Tobbes förhållande och det gör ju inte livet lättare...
Så är det någon som har tips om hur man ska komma på rätt köl igen så kom med dem!

Nähepp, om man skulle förbereda sig för en intervju nu då...
Puss och kram på er!